Vilken är den lägsta läckagehastighet som kan detekteras på ett tillförlitligt sätt med hjälp av luftburet ultraljud?

Det finns ingen allmänt gällande lägsta läckagehastighet för luftburen ultraljudsundersökning.

Ultraljudsundersökning detekterar inte direkt storleken på en öppning. Istället detekterar den det turbulenta flödet som uppstår när gas läcker ut från eller tränger in i ett system genom en läcka. Huruvida detta ger upphov till en tillräckligt stark ultraljudssignal beror på flera faktorer:

• tryckskillnaden mellan systemet och omgivningen,
• gasens typ och temperatur,
• läckans storlek, form och ytförhållanden,
• flödesförhållandena vid läckan,
• mätavståndet och sensorns inriktning,
• testutrustningens riktverkan och känslighet,
• ultraljudsbrus i omgivningen.

Mycket små läckor eller låga tryckskillnader ger eventuellt inte tillräckligt turbulent flöde. Den resulterande signalen kan också ligga under bakgrundsnivån och kan därför inte detekteras på ett tillförlitligt sätt.

Vid läckagetestning uttrycks läckagehastigheten ofta i mbar·L/s (millibar liter per sekund). Denna enhet beskriver mängden gas som strömmar genom en läcka per tidsenhet som ett tryck-volym-produkt.

I praktiken används ibland en läckhastighet på cirka 10⁻² mbar·L/s som riktlinje för det övergångsområde där lokalisering med hjälp av luftburet ultraljud kan vara möjlig under lämpliga förhållanden. Detta värde är dock inte en garanterad eller allmänt reproducerbar detektionsgräns.

Ett täthetskrav på 10⁻² mbar·L/s, som ibland informellt beskrivs som ”vattentätt”, kan inte verifieras på ett tillförlitligt och reproducerbart sätt med konventionell luftburen ultraljudsutrustning under normala industriella förhållanden.

Luftburen ultraljudsundersökning är mycket väl lämpad för att lokalisera ekonomiskt relevanta läckor i trycklufts-, gas- och vakuumsystem. Om det dock krävs att efterlevnaden av en specificerad läckagehastighetsgräns kan påvisas, måste testmetoden valideras under de faktiska testförhållandena. Andra läckagetestmetoder kan krävas för mycket låga specificerade läckagehastigheter.

Att lokalisera en läcka måste också skiljas från att kvantitativt bestämma läckageförlusten.